14 maj, Längst hittils

När jag började min joggingtur i morse så kände jag mig långt ifrån pigg. Benen kändes stela efter helgens pass och jag var lite irriterad på mig själv, för att jag hade glömt hörlurarna hemma, vilket betydde att det inte skulle bli någon musik under passet.

Men så, efter tre kilometer så var det något som hände. Jag hittade ett flyt och benen kändes plötsligt lätta och andningen kom "i fas". Så då bestämde jag att en mil skulle det bli idag. Men sedan efter sex kilometer, med en ovanligt bra känsla i benen, så kommer det en skylt där det står att om jag tar till höger så blir rundan 10 kilometer lång, men om jag tar vänster så blir den 15 kilometer. Det tog inte så lång tid för mig att fundera på saken utan jag valde att svänga vänster för att springa 15!

Den vägen har jag aldrig sprungit förut, men till min glädje så sprang man in på lite mindre stigar inne i skogen, sedan ut längs med åkrar och vackra ängar. Så de extra fem kilomtrarna kändes lätta och rent av njutbara!

Sista kilometern var dock tuff, inte så mycket på grund av trötthet, utan för att mina fötter hade sagt upp sig för dagen. Mina skavsår (blåsa under tår och tramdyna) började göra så fruktansvärt ont att fötterna skrek lite vid varje nedsättning.. Men jag kunde ju inte bara ge upp där, med bara en kilometer kvar. Klart att jag skulle klara det, hur ont det än gjorde!

Obeskrivligt skönt att ha klarat 15 kilometer. Det här kommer jag leva på ett bra tag.




Som ett litet bevis... ;)

Kommentarer
Postat av: Papi

Du är verkligen i toppform nu ;)

2012-05-14 @ 17:38:52
Postat av: Mamma

Ojoj, lilla gullet! Du är inte riktigt klok... men väldigt! duktig :) Puss!

2012-05-14 @ 20:08:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0